Bruket af affekternes språk, är den sanna vältalarens seger, och blotta välskrifvarens oundvikliga fall. Icke endast för svårigheten att härma deras ohärmeliga språk, men äfven för den lika svåra konsten att urskilja deras rätta rum och rätta riktning. Mången är full af sann känsla för sitt ämne, hos hvilken den först blir falsk igenom sjelfva utbrottet.
Vi äga af denna stora konst på vårt språk, inga större mästerstycken än Birger Jarls och Gyllenhjelms äreminnen. Den förträfflige författarn af dessa stycken, med hvilkens första skrift, vältaligheten hos oss föddes fullvuxen, har haft några lyckliga efterföljare, och må hända, ingen rival. Om han får någon, är det tvifvelsutan en ny förtjenst af hans arbeten. Fortfarom.
Statens eller medborgares öden, der dessa kunna vara i fråga annorlunda än blott betraktelsevis; der de verkligen kunna afgöras genom vältaligheten, så till ex. som fordom i Grekland, i Rom och ännu i Engelska Parlamentet, eller i Parisiska Tribunen:[1] se der stora ämnen för konsten, stora ändamål för talaren. Också har man sett på dessa ställen stora talare.
- ↑ Detta skrefs för snart tjugo år tillbaka.
