— 586 — liMlniug, utföra ett hogaktadt och beqväniligt kalL Så väl deras siniicsstälioing, som f örkunnade reU- gionen, som deras hvilka emottogo hennes läroTi borde då, i dessa första tider, vara mycket åt- skild ifrån hyad den är i våra dagar. Predikan- ten sökes ej nu som då, af tusentals menniskoTi hvilka betrakta honom såsom elt af Gud tilldea omedelbarligen sändt budskap, och beundra q Guds röst, i hvart ljud från hans läppar. Ha finner tvertom ofta slumrande åhörare; och got det nog, att i det fallet lita på mannen med kjr* kosLafven? Måste talaren ej förstå, att sjelf hålh deras bjertan och deras förstånd vakna, geniMi fammansättningens och utförandets förenade stjr- ka? Ofta finner han, hvad ännu är värre, |^ käre, tillreds att förblanda religionens läror nei svagheten, osammanhanget, osmakligheteme af JmM prediko-koncept, eller hans sätt, att firamqiiDgi det offentligen. Han är skyldig sitt embete^ att så litet möjligt är ge rum åt smädaren. Andtali- gen är hans kall, fastän heligt, likvSl a fonltt- ning, tom har sin handtverks sida. Han ikd finna sig sjelf dervid ofta mindre yamiy minAi uppmärksam. Det blir nödigt för honom , att nffi lifva sig genom ett ständigt syftande åt follkoo* ligheten, h varifrån man afiägsnar sig i den 84l man ej närmar sig dertill.
