der åeuiy man uppställer dem ef ler symmetrjei lagar, och förevigar sitt namn génöm ododli< kataloger dfver dessa omätliga rikedomar* Det gifves treune methoder^ efter hvilka mi kan traktera denna gudomliga rettenskap. De grundlärda^ och den förnuftiga. Efter denna sec nare, som endast passar sig för östuderade, ell( för verldsmän, behöfver man icke gifra akt i mer än blott gradationen af nicnnisko-odlingei vettenskapers och konsters troliga ui*sprung, elU synbara fortgång; den tillTäxt de vunnit gcnoi verkeligt skapande snillen; den uppmuntran, ellc det förtryck de erfarit under vissa regenter oc ministrar; marschen af idéer, lärosatser, systenie uppfinningar, o. s. v. Men allt detta utgör end en tillfällig del af deil lärda Lärdoms-Histori' h varmed en äkta bokkännare sällan befattar Hans hnfmdsak är, att kunna uppräkna titla tomema, editionerna, formaten, af de be ni frågar efter; att känna alla bibliotheker, tryckerier, lärda sällskap, jemte ärtalen a ras grundläggning; att hafva på sina fingra lärda män som skrifVit och icke skrifvi ras födelseår $ befordringar, döds-år, husti barn, flyttningar, sjukdomar; att veta h författare heta, som intet namn hafva, e) gifvit sig att främmande; att vara be va
