�-. 470 -v- denna (anko gjorde de en resa till Athén, hvareit de iör iiägou tid ulsaLle deras vistande. När den fåfänga modern första gängen sag ain äldsfa sonhustrus ofödikneliga skönhet; det stora antal personer af högsta anseende, som om- gäfvo h(*nne; det yppiga Icfnadssätt, hvartill hen- nes fägring lemnade hennes man utvägar; med ett urd, hela detta stoj af nö]cn och högtiiiligbeter, hvari detta parets lefnad syntes framflyta; kunde hon icke ni(^ tvilla om Terkh*g1ietcn af hanssäll- I het, och upphörde ej att saga för sig sjclf: hvad hon ar lycklig! hrad liap är lycklig! Ännu nöjdare bicf hon när bon sag den andra fioncns stora rikedomar, och det företräde i prakt och vällernad han derigenom ägde framför defle^ sta i Åthén. Om den tredje sonhustruns stora förstånd icke gjorde henne alldeles lika föniojei- se; oai hon kände någon ledsnad vid alla dessa långa af handlingar öfver politiska ämnen, lärda aaker, poesier, bildstoder, m. ui. som uppfylUe hennes samtal och bordstimmar: smickrades hon dock af det anseende hennes egenskaper gifvit henne, och af alla de Ijxkans förmåner, soin de l �U>ras bekantskap och förtrolighet forvärfvat hca- Bes tredje son. Vid allt hrad hon såg, hviskade hoD tiU deu goda f �dero, spm sUdrig motsade
