— 483 — bästa jagthundar; eller att på en bank i sin Irädgärd, med en vis mans egna bilall, gapa tvenne limmar efter aftorilulten. Han satte denna njutning i en nyttig Verksamlief. Han odlade sin joid med egen möda, hägnade sin trädskola, skattade sina bi, höstade sin virkgard^ och skör- dade sina frukter. Sina derifran lediga timmar gaf han åt sin hUstrus sällskap, �ör h vilken hans kärlek (jag blygs nästan att säga det) gick ända intill vördnad; eller åt måttligt djupa betraktel- ser öfver verldens gäng på den tiden i Grekland. För öfrigt gjorde han ingenting för sitt namng tykte^ eller för de sublima vettenskaperna. Om hail plockade örter och blomster, var det antin^ gen till sallat, eller för att lukta derpå; och han Var långt ifrån att ens gissa till alla de slag af fara flugor^ som surrade omkring honom. Föräldrarne otålige att råka sin son, beslöto Att spatsera honom till mötes, under det att deras Vänliga sonhustru litet lemnade dem, �'åt att he^ sörja om middagsmåltiden. A^ägen var ej lång eller svär att finna* Den sjelfsluga modern, all- tid i heudighet litet missnöjd med sin fjcrde sons val) beslöt att sätta, likasom do förras, äiVen hans äktenskapliga sällhet på ett verkeligt prof. han hade redan långt ifrån igenkänt sina föräidi*ar| och skyndad � sig dem till möttts �
