^rt
r
••^ 4 �9 ^ tåUghet fordrade att s^elf tå begära. Det skall ara dig tillåtit, sade Eogelen med mildhet, kom
�ndast ihåg, att du i detta ögonblick äger i ditt
^al värdet och sällheten af en god maka, en för* (låndig husfru. Det är godt, svarade hon honom ned ännu större otålighet; men det har goda vä-! j{ar. Du vet, helige Engel, att vi i morgon haF^r ra' här en lysande fest, och att jag, utan att be-r (ömma mig sjelf , varit en af de första danserskor i Athén. Din lyckliga o, gode Engel, har d^t felet, ptt vara, om jag törs säga, en smula ledsam, och jag vill ej beröfvas ett af de fa tillfällen som här ^fvas, att visa sig. Tvenne gi ulliga liktornar ho-r ta mig, att alldeles förlora denna lyckliga dag � Men efter det tiHåtes mig, att i detta ögonblick frambära för gudarna en bönhörd önskan, begav jag af dem, att hädanefter få dansa hela min lifstid på fötter utan liktomar. För det öf- riga vill jag sjelf sörja. Engelen tillvinkade hen^r ne ett föraktande bifall; och hon hoppade bort^ •krattande aX sällhct^ Näst efter henne, framträdde med ärbara steg en hedersam fru. Hon hade kringflätat sitt hvitnande håi* med de nyast utspruckna blom- � ster, hade inklämt sitt jemntjocka lif i en gör- del af det nyaste fyg, och kring hennes axlar töljade eu vidlyftig slöja af d^ fednas^ nanw-!
