— ^91 — gra dyg^ler, och att uppfyll^ ei^ makas allmän- pligler. Välgörande Engel, gif mig derutöfver nna vänslvapeus visa godhet, som ensam för- ifvar sammanlernaden. Yprdnadsvärda qyinna, sirade Engeln, himiqelskt leende, gudarne. skola ra en öiiskan, dem så värdig: emottag denna änk, som de för dig bestämt: du kan ej fela L dermed yinna ditt ädla ändamål. Denna skänk, m han rSckte henne, |ag såg det med förund- n, var just en sådan talisman ,^ som den jag If ägde. Nyfikenheten att lära dess bruk, f or- ädde mig att stiga närmare , för ått bättre hör% I orden han ännu tillade.
IV. C A P I T L E T. Huru Kräket far veta betydelsen af de tråi sifåra orden, och huru de synas henne töj^ liga; och huru de forarga der^ goda spär-' modern, som finner dem helt vanliga; och huru de icke dess mindre äro rätt svara att uttala; och huru helq historien slutar sig. Du förstår ej, fortfor Engeln,, betydelsen af j tre orden, som du läser på de tre sidorna
- denna spegel. Deras innehål^ skall kan händ%
