— 496 — I den kostbara röda, som din äldsta dotter skänkta dig i Athén, och hvaraf man knappt ser färgen för gu!d.som och perlor? Det kan väl vara, min vän, svarade hon honom med en tillgjord yänUghet, Tändandes i detsamma på Euphrosyn ett ögonkast, som tycktes yilja säga henne: hör hon min lilla? Du gjorde mig ett stort nöje, fortfor gub-' ben, uppmuntrad af hennes första bifall, om da . ville lofva mig att alldeles aflägga den der rodi slöjan, som gör, jag vet ej hur, ditt utseende hälften mindre fördelaktigt Säg mig, min kärasto hustru^ vill du icke skänka mig detta löfte? Nå, du är också alltför underlig, min sota gubbe, svarade på n3rtt den förlägna svirmodem, h vårföre just aflägga den? Det är på min 2ra ej ett plagg att kasta bort; och jag har aldrig tillförne hört dig fordra af mig en så besynnerlig villfarighet. Likväl tillade hon, seendes på Euphrosyn, om jag dermed gör dig ett nöje, så val an: af hjertat gerna. Du är den bästa hustru i verlden, ropade gnb-* ben, omfamnande henne med den Ulligaste glädje. Jag har haft mina stora skäl, att bedja dig bir^ om*
