.-^ 5oi �. ' su m^ra, i ett tcmmeligen slätt tillstånd. .. Detta förändrade ej hennes begrepp ooi deras sällhet. Ingenting är vanligare, sade hon, än att folk af den goda tonen skiljas åt. De göra rätt deri, nådigaste hustru, svarade gubben: det är som att liämta frisk luft, sedan man sutit länge i ett till- slutit rum.
�
Gumman ville aldrig mera se Kräket. Så- dant gjorde ej detta parets lefnad mindre lycklig* Den forblef som den varit, en fortlöpande kedja ef lugn och sällhet Euphrosyn bortlade a14rig •in talisman. Hon bar den beständigt, och öfva- de sig dagligen att bättre utsäga sina tre svåra, ord. Deras lif slutade på ett sätt värdigt dera^ kärlek. Af tre söner ^ uppfödda till deras dyg- der, återstod dem, vid inträdande ålder, en en- da, och denne föll i strid emot Larissema. Euphro* 8}'n bar ej denna mistning. Hon dog först. Hennes man var dertill beredd. Utan stojrop, utan skryt ^ sorg, tog han med hennes sista kyss afsked af verlden^ Så snart han kände hennes pulsar upphöra, och hennes händer kallna, tog han ea bägare, som han dertill afsatt, tillslöt sin dörr, och lade sig vid hennes sida, hvarest man fana honom död. Han höU henne för sista gångea omfamnad, och cu glänsande tår stod ännu qvar,^ under hans tillslutna öga. Det var ej tänkesättet
