om nödvändigheten af vår tro. En religion behöfs då val, detta medgifves; men säg oss, är det någon viss troslära som behöfves? någon viss af de hittills kända bekännelser? Nej. Hvad för en religion då? Den, hvarpå alla samhällen och alla religioner grundas: begreppen om en hämnande eller belönande Gud; förmodan om ett tillkommande tillstånd, hvarest hemliga brott skola upptäckas, och lasten slutligen skörda sina gerningars frukt.”
”Hvad säga förnuftet och historien härom med någon sannolikhet? Jo, att när presterne af alla falska religioner, velat inbilla regenterne, att efter en religion behöfdes till samhällets bestånd, så var det just deras lärosystem, som blef högst nödvändigt; — och när regenterne deremot, hvar i sitt land, lånat åt den rådande sekten den verldsliga armens styrka, i anseende, välförståendes, till religionens oumbärlighet för samhället, så har sådant varit på endera sidan eller på begge, antingen ett politiskt spel, eller en grof förnuftsvilla. I begge fallen, hafva derifrån härledt sig de för menskligheten svåraste olyckor: krigsmord, lagmord, förföljelser, uppresningar, allt med ett ord sagdt, hvad historien har att uppvisa våldsammast och mest afskyvärdt.”
