Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
IX

sånger han honom egnade. Kallad 1789 till Finland, der konungen, skild från sin vittra omgifning, längtade efter vederqvickelsen af Leopolds umgänge, tillbragte han flera månader i högqvarteret. En rättvis beundran skall alltid skänkas ej mindre åt den fredälskande skalden, som midt under vapnens gny författar odödliga sånger; än åt den krigförande konungen, hvilken under stridens åskor lyssnar till lyrans ljud, och med en hög själs ostörda lugn —

Ser, vänligt blickande, emellan dunderslagen,
På sångmön, konsterna, behagen,
Som sorglöst lekte vid hans fot.

Uppmuntrad af konungen, skref Leopold tragedien Oden, som första gången uppfördes 1790. Det var vid dess uppförande, som konungen skickade honom en lagerkrans, hämtad från Virgilii graf: en smickrande ärebevisning, rättvist egnad att med minnet af Latiens mest harmoniska skald förena hyllningen åt hans Svenska medtäflare. Om ingen djupare än Leopold kände sig träffad af konungens död, så har äfven ingen skönare än han tolkat sin och fäderneslandets saknad. Orden till musiken vid Gustaf III:s begrafning utgöra en af titlarna till Leopolds ära.

Vid denna tid fördes i Svenska vitterheten en strid emellan dem, som i snillets verk