Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 99 - eller vara moraliska gerningars fullkomliga oberoen- de af allt ändamål i den menskliga lefJoaden, vare sig enskiltas behof � samhällets väl, eller om frågan också möjligen kmide angå hela menniskoslägtets, hela naturens bestånd eller undergång. Auktor yrkar deremot, som deras enda ursprung, lydnadens oviUkorlighet af blott aktning för hg. Det nästföljande steg yi hafva att göra tili ljus i detta nya sedesystem blir således, att skafl& oss begrepp om denna lag som bjuder så ovillkor- ligen. Enligt auktors uppgift, och sakens tydliga fordran, måste denna lag bestå i en objektiv, apo- diktiak, det vill säga, för och genom sig sjelf be- stående fömuftisprincip, som icke är en följd eller hirledes af något annat förnuftsslut, icke Sr till för något ändamåls skull i den menskliga er&ren* heten � icke drar sin förbindande kraft från någon afsigt som derigenom skall vinnas, men verkar på viljan genom sin egen sjelfiiödvändighet, och ver- kar så ovillkorligen, att vi derefter måste handla, (m än äll vår hdgj ^ra böjelser^ hela inrätt^ Tången af våt natur (märk detta) striddé deré^ mot; och det säj att högheteh och inre värdet tif pKgtens bud destomera är synbar , ju mindte det of subjékthya orsaker (intet för menniskovSl, en^ skilt elleir gemensamt) understädjes : ja, ju fietå synas tåla deremot &c.