Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


.— r57 — ett objekt j hvartfNtn abstraktion sker *•), hvilket förb&llande strider alldeles takt emot det Ab � solutas idé ^). DemSst är oändligheten i sjelfya sin nåtar medvetslös; hrarfdre ock, ätt komma tät medvetande j yill sSga aUdeles det samma som att bli/va ändlig ^y Ändteligen bestar ocksft det Absoluta i ett evigt producerande^), det villsl* ga, i en evigt fri och oinskränkt rerksamhet Men med absolut friliet (heter det uttryckligen), drin^ tet medvetande mera tänkbart ^). Således, odi då utan medvetande icke heller kan gifvas nägöt fSrstdndj bör man hos det Absoluta ej heller tänka sig hvarken medvetande eller förstånd. Härmed instämmer äfven hvad på ett annat ställe såges � ^it af det förstdndslösa är förståndet födt^^ For att ej ensamt uppehålla läsaren vid dessa blott negativa begrepp, vill jag försöka, huruvida, med tillhjelp af en berömd tysk filosof, någon mera pbsitiv idé om det absoluta icke torde låta möjl%tvis meddela sig.

^^). Id^lismus der Wissenschaftslehi^e p. 229. cfr. Id. u e. Phil. d. Natur, pag. 32 1. '^) Aphorismeo, någonstSdes � ^) Ideal. d. Wiss. Lehre p. a44- System d. . transcend. Idealismus. Landsh. i8o3. p. 84* ^) Id. 1 � e. Phil. d. Natur, p. 78. ^^) Briefe iiber Dogm. und Kritic. p. 175. ^^) Untersuchungen iiber das Wesen der menschUchen Freyheit, i Schellings Schriften br ' Bd. p. 43i.