Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/375

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 3.7 - gendera nägon eada minut om den yttre verklig- heten af deras osälla tiUständ. Förgäfves skulle man säga dem, att böljor och lågor äro blott dea produktiva inbillningens foster i tid och ruin^ och att tinget i > sig s jelf hvarken bränner eller diänker. Naturen kan således lättligen hafva gif- vit oss nog fullkomlig visshet om yttre verklig-^ het, för att derifrän leda ganska säkra .begrepp och tankralut, utan att derföre hafva satt oss i stånd, att med all akademisk heder uj^göra ett bevisadt allkunskaps^ystem. Verkligen synes hon också hafva åtnöjt sig med, att, påhvad sätt hon bäst kunnat,, uppfylla sina ändamål, utan att stoet bekymra sig om vår inqvisitiva vettgirighet, och huru den i vissa mörkare fall skulle blifva i stånd^ att med beröm utreda sig. En hdt särskilt sak blir alltså -det demon* strativa vetandet, och huruvida haturen bestått oss förmågan, att förvandla deri den sinnliga viss- heten. Visst är, att ju längre vi, från hennes lef- vande skådebana och de sinnliga föremålens kraf- tiga inverkan på oss, draga oss tillbaka inom Uofe^ ta spekulationens gränser, och med dess mikro- skopiska synglas betrakta tingen, ju mera begyn- ner for oss den yttre verkUgheten^ att upploaa sig i dunst och synvilla. Det tillförne Limmedijt framträdande fiSremålet klyfver sig nu i ob|dKt