förena dem till en för hvarje enskilt varelse oafbrutit välgörande ordning? Sjelfva allmakten måste erkänna denna gräns, eller sammansätta sin styrelse af minutliga undantag ifrån naturnödvändigheten. Men hon har föredragit, som vi finna, värdigheten af en stor och förvånande naturordning, hvarest hennes vishet och godhet ej uppenbara sig för oss annorlunda, än i några stora, synbara drag af hufvudplanen, men hvarest deremot otaliga smärre afvikelser väcka vår förundran och häpnad. Under det att vår blindhet derföre anklagar henne, oförmögen att urskilja hvad som är anstalt eller tillfällighet, hvad som tillhör hennes plan och vilja, eller blott obehindrade naturföljder; under det vi tillegna henne dessa sistnämda, och deremot, dels ej inse de förra, dels frånkänna henne dem, fortfar hon alltid lika att underhålla ordningen, och att förbättra afvikelserna derifrån, vare sig någon gång genom omedelbart inflytande, eller oftare och hellre genom ledningen och styrelsen af alltsammans till ett slutligen stort, rättvist och välgörande ändamål.
Jag ärnade här möta den undervisande rösten med inkasten om de otaliga skadedjur, af större eller mindre förderflighet, som hölja jordytan, hvarefter jag ärnade komma till frågorna
