representationen är förståndigt inrättad), och hvarest den enskilta medborgarens röst ej qväfves af kufvande vördnadspligter. Denna enda sak gifven, månne all öfrig olikhet är mycket mera, än blott en olikhet af namn? Nödvändigt skola i alla styrelser missbruk oftare inträffa. Det är kanske omöjligt, att ju icke, i republikanska som i monarkiska regeringar, de personer, åt hvilka den verkställande makten i sina öfver- och underafdelningar måste förtros, någon gång begagna sig deraf till personliga afsigter, och att icke den myndighet, som tillhör deras kall, mer eller mindre antager beskaffenheten af deras passioner. Ju större ett samhälle är, ju vidsträcktare omsorger dess styrelse fordrar i alla dess särskilta grenar, ju mera måste ofelbart lemnas åt deras klokhet och rättsinnighet som den förvalta; men just derigenom, ju flera tillfällen att följa väld och egna afsigter. Den allmänna viljan en gång stadgad i allmänna lagar, genom folkförsamlingarnes egen röst, kan äfven i de mäst fria stater icke utan sällan och med svårighet vidare inhämtas, och de allmänna stadgarnes tillämpning på särskilta fall måste blifva alltid underkastade ett visst godtfinnande hos dem, som det tillkommer att göra dessa tillämpningar. Derifrån detta förblandande af personen och kallet, denna högre och lägre
