Visserligen bör det medgifvas, att stora betänkligheter häremot yppa sig. All rätt som ej utgör en blott fordran på fredadt tillstånd, utan sträcker sig till krafters utöfning efter välhehag, förutsätter nödvändigt ett förnuftigt bruk deraf, ett bruk som ej skall blifva ofelbart förstörande; eller måste böra i annat fall nödvändigt inskränkas. Yttranderätten har tvenne föremål: 1:o eget enskilt försvar emot förtryck och oförrätter; till denna del bör den visserligen finnas i hvarje samhälle, och på ingen tid inskränkas; men den sträcker sig i sin större mening ännu långt öfver den enskilta kretsen till allt annat utomkring den: 2:o till domar öfver andras förhållande, medlydandes eller styrandes; till statsämnen, regeringsvärf och samhällsskick. Det är om ovillkorligheten af denna del deraf, som frågan här egentligen uppkommer.
Då det är med en så utvidgad frihet lika lätt att gripa till mordblosset, som till upplysningsfacklan, kan det omöjligen vara likgilltigt, om en sådan rätt skänkes åt förståndet och redligheten, eller åt hatet, hämden, omstörtningsbegäret; ännu mindre om, då den på sistnämda sätt nyttjas, sådant sker i ett samhälle starkt till sin byggnad och brandfritt för alla förrädiskt
