förteckningar öfver hela korporationer (hvilket alltsammans kunnat rättas genom några ögonkast i kalendern), skulle allena utgöra ett vidlyftigt bref. Den främmande läsaren missledes af dessa oupphörliga vanställningar, och hans minne, i stället för att riktas med verkliga kunskaper, uppfylles med tomma ordljud och diktsagor. Följande berättelse af en i Stockholm vistande utlänning, kan tjena till en liten historisk profbit deraf, och torde mindre trötta läsaren, än en lång och torr lista af rättelser. Så skrifver han:
"Sedan några månader vistas jag här, och har för afsigt att, likasom andra, utgifva en bok om min resa. Mitt ändamål var isynnerhet att lära känna män af lärdom och smak, eller annars märkvärdiga personer i ert fädernesland. I början hade jag i det afseendet ingen annan vägledare, än Herr Acerbis resebeskrifning, den sista som utkommit öfver Sverige, och alltså naturligtvis äfven den säkraste att följa. Jag hade till dyrt pris skaffat mig den, och studerade dag och natt deri. Men Gud signe den hedersmannen för all den trohet och sanning, hvarmed en vettgirig främling af honom undervisas.
Jag vill ej tala om hvad tid och möda det kostade mig, att böja tunga och läppar till uttal af det underliga ordet Tpschruu, hvarförutan
