till alla ädla rörelser skall förtorkas. Makar skola blifva främmande för makar; föräldrar för barn. Och under det alla slägter på detta sätt omkastas i en oupphörlig förblandelse, i en beständig vexling af ingångna och brutna förbindelser; under det att all helgd derifrån bortskämtas; under det sjelfva samfundslefnadens behof förqväfves i dess första ursprung; skall slutligen ingen fästas till andra än sig sjelf, hvar och en bli sin egen verld, allt sant deltagande, alla lyckliga känslor, och med dem alla stora dygder, försvinna ifrån tidehvarfvet. Ja, sjelfva sedekänslan skall löpa fara, Athenienser, att slutligen ibland eder utrotas, likasom vi stundom sett den medborgerliga utplånas under vissa tyranniska regeringar.
Jag tillägger blott ett ord. Sederna äro nog upplösta. Dem felas gränsor, icke frihet. Det är tid att styrka äktenskapets helgd, i stället att försvaga den. Lättsinnigheten gaf någon gång egenskaper, men dygder, dygder, dem skänker blott naturen i dess höga enfald. Viljen J förekomma olyckorna af omogna val? Blifven sjelfve visare. Söken icke edra makar för retelsen, guldet, eller namnets högmod. Söken dem för vänskapens sällhet, och J skolen finna den i deras armar, eller sjelfve skapa eder den genom edert vett.
