honom ej nog att hafva gjort stora saker; han ville äfven att de skulle tros gjorda af ett långt folkslag.
Alla gamla hjeltar målas hos poeter och sagskrifvare såsom öfverträffande allmänheten i kroppsstorlek. Sjelfva gudinnorna och de förnämare af könet skillras hos dem med en växt, resligare än deras åtföljande nymfer eller hof-fruntimmer. Hektor, Ajax, Æneas, Turnus beskrifvas alla såsom stora och resliga. Kalypso och Dido hade samma växtens företräden framför deras hofsällskap. Det var dessa tiders förträfflighet.
Likaså vördnadsbjudande var kroppslängden hos de gamla Göterne. Huru mycket större värde man vanligen satte på denna egenskap, än på sinnesgåfvorna, synes deraf, att de gamla sagorna nästan alltid sätta förståndet och klokheten hos Dvergarne, ett slags folk annars föraktadt och gäckadt, men som man, i brist af styrkans och kroppsväxtens herrligare egenskaper, medgaf åtminstone förståndets företräde; hvilket också ingen karl af längd missunnade dem.
Du är för liten till växten att regera, sade en Spartiat åt en af Lacedemons konungar. Också vittnar historien, att det verkligen fordrades hos detta folk en viss kroppsstorlek till denna värdighet. Ehuru löjligt detta må synas, hade det
