Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/462

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 456 —

Dalins rykte har under de sista tjugu åren mycket aftagit, och hans namn småningom upphört att medföra samma begrepp om förträfflighet, som nationen varit länge van att fästa dervid, Förundrom oss ej deröfver. Det är ett öde, nästan oskiljaktigt ifrån hvar och en ovanlig talang, som framblänker på en mörkare tid, eller i första dagningen af en nations vitterhet, att genom nyhetens första intryck länge orättvist fördunkla alla påföljande, och att genom konstens växande fullkomlighet lika orättvist ändteligen fördunklas af dem tillbaka.

Jag är viss att den första, hvars pensel till färgor och skapnader härmade naturen, den första som af trädets eller stenens grofva block danade likheten af en menniskobild, ehuru ofullkomlig deras konst också troligen varit, likväl samlat omkring sig flera beundrare, än mången af deras efterföljare. Men kännares antal, i början litet, växer småningom. Konstens äkta mästerstycken jemföras ändteligen med lemningarne från dess första svaga början. De gamla berömda namnen förlora deras gudomlighet; men också ofta deras rättvisa högaktning. Man nästan rodnar för sin beundran, och det allmänna omdömet, förtrytsamt att hafva skänkt dem en alltför lätt