det sällan. Den som söker hos honom hvad man i en viss upphöjd mening kallar Skaldekonst, skall i hans sex rimmade tomer icke utan möda finna hvad han efterletar.
Men på en tid då man ännu trodde tillbörligt, att för rimmets och meterns skull förlåta de största språkfel och äfven de största omeningar, hvad mera oväntadt, hvad mera undransvärdt, än att, oaktadt denna svårighet af meter och rim, likväl ändteligen finna hos en poet, icke blott ett rent, otvunget, flytande språk; utan också verkligen det som ännu var långt sällsammare, tankarnas värde och deras fullkomligt logiska sammanhang? Sådan framblänkte Dalin i en tid af rimmets beständiga strid med förnuftet och språklagarne. Lägg dertill delta uppväckta tankesnille, hvarmed naturen låtit honom födas, ojemförligt fyndigare, rikare, mera prydt med kunskaper och menniskokännedom, mera vändt på ämnen af allmän nytta, mera uppmärksamt på sin tids brister och löjligheter, än någon af hans föregångare, så torde, i brist af poetisk fullkomlighet, likväl ett annat ej mindre värde, hos honom återstå att högakta; ett värde af verkligt stort natursnille, som han måhända delade med ingen af sin nations äldre skribenter, och som
