dygdiga Lancasters förtidiga död. Arma iskalla beläte af en helig Konung! Bleka aska af Huset Lancaster! Blodlösa lemning af detta kungliga blod! Vare mig lofligt att påkalla din hamn, till åhörare af stackars Annas klagorop; hustru till din Edvard, till din slagtade son, mördad af samma hand som gjorde dessa sår. Se, i dessa fönsteröppningar, genom hvilka ditt lif tog sin utgång, ingjuter jag nu mina ögons hjelplösa balsam. O! förbannad vare den hand som gjorde dessa öppningar! Förbannadt det hjerta som hade hjerta att göra dem! förbannadt det blod som ur dem tömde detta blod! Mera gräsliga åkommor drabbe den hatade usling, som gjort oss till uslingar genom din död, än jag ville önska huggormar, spindlar och grodor, eller något giftigt kryp som lefver! Får han barn, blifve det ett missfall, ett vidunder, i förtid framkommit, hvars stygga, onaturliga uppsyn skrämmer vid första anblicken den glada modren; och blifve det en arfvinge till hans olycksalighet! Får han en gång hustru, blifve hon mera eländig genom hans död, än jag blifvit genom min unga makas och din! Kommen, och nu till Chertsey med er helgade börda, hemtad från Paul’s för att begrafvas der: och alltid så ofta tyngden tröttar eder, hvilen, medan jag gråter öfver Kung Henriks lik.
