undervisas. Smaken, sådan den här betraktas, består deremot i omdömets val, efter gifna grunder, och i rättheten af dessa grunder. Det är här blott fråga om smaken i denna bemärkelse, och så långt den kan genom urskillning vinnas eller förbättras.
Den första och största frågan i detta ämne är visserligen den, huruvida det gifves någon så kallad allmän smak, några allmänt gilltiga reglor för det sköna i vitterheten? Meningarne hafva nästan i intet ämne varit mera delade, än i detta. Somliga hafva sökt visa, efter hvilka grundsatser allas omdömen kunde och borde förenas; andra åter, huru nästan hvar och en i dessa omdömen åtskiljer sig ifrån de öfriga.
Först och främst, hvad förstår man med allmän smak? Månne allas verkliga öfverensstämmelse i allt? Denna låter ej en minut tänka sig. Månne då det större antalets öfverensstämmelser? Men huru skola dessa inhämtas? och när kan man veta att de utgöra det större antalets? Fordras då ej till reglorne af en allmän smak, nödvändigt äfven det slags förnufts gilltighet, som, en gång rätt insedd, medför hos hvar och en öfvertygelsen om deras osviklighet?
Skulle måhända den allmänna smaken således bestå i vissa abstrakta begrepp om det rättaste i all skönhet, grundade i den allmänna
