med ett ord, alla upplysta nationer på deras sida. Men så mycket se vi väl, att om detta rika snille någonsin mera ger festiner i sitt palats åt svultne kossacker, som komma ur skogen, lärer han åtminstone icke tillika gifva dem spektakel. Man kan ej begära allt på en gång. Tout baron a sa fantaisie.
På ett par ställen resonerar han djupt. Han säger ibland. annat, att efter hans teori hvart och ett tings beståndskraft finnes i dess egna systems centrum, hvadan ock dess skönhet endast finnes i dess egen hela varelses finaste mått. — Öfver denna sin teori yttrar han sig sjelf sålunda: det är i sanning förundransvärdt, huru allt det sublima i naturen är enfaldigt. Detta drag målar. Författaren märkte tvifvelsutan, att han råkat säga en omening, hvaraf ingen skulle begripa något.
Sådana äro de egentliga momenter af detta författarens nya arbete. Allt det öfriga angår blott de stölder man gjort ur hans böcker, konversationer, idéer, teorier, hvilka, som han nu efteråt bekänner, ensamt utgöra hans rikedomar, hans palatser och festiner. Om så förhåller sig, vore det kanske nu han kunde tala om tras-täcken. Dessa försök att imitera hans skrifart i riksnyttiga ämnen kallar han Phaëtontism, eller att vilja köra
