och annan af de små oriktigheter, för hvilka de af honom anklagas.
I Religionen: förnekandet af en Gud, både såsom skapare af verlden och domare öfver gerningarne; jemte förnekandet af en själ och ett lif efter detta. — I Moralen och Samhällsfilosofien: menniskans uppsåtliga förblandning med fänaden; lärdomar till inga andra dygder, än högfärden och skrymteriet; afsigten att utsprida Guds-förnekelsen ibland menniskorna såsom den enda solida grunden till upplysning och god lagstiftning. — Ändteligen, och hvad man minst af allt skulle föreställa sig: undervisningar till förtryck, tyranni, förgätande af mensklighet och samvete, ja till den mest barbariska grymhet emot förtrampade likar.
Man skall tro, att jag öfverdrifver. Låtom då Hr B. sjelf tala. Se här, till en början, huru han indelar den moderna filosofien och våra tiders tänkare:
Pag. 65. Det gifves två slag af nya filosofer. Det ena slaget nekar tillvarelsen af en Gud; det andra medgifver en Gud. Begge slagen neka menniskan en odödlig själ, och kullkasta hoppet om ett lif efter detta.
Det är visst, att man kan icke vara en ackuratare kännare af nya filosofien, än Hr B. här visar sig. Om Hr B. någon gång skrifver framdeles
