Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/361

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 357 —

Och Oceanen delar blott
En rökande Tartar af Länder.

Hemsk nalkas hvarje framtids-stund,
Betäckt af Ödets mörka slöja;
Och medan än, på skakad grund,
I fallet gamla Välden dröja,
Sig nya Jätte-massor höja
Till skyn i hotande förbund.
Europas Furstar och Nationer!
Sen, Urnan skakas: veten J,
Af frihet eller slafveri,
Af brutna eller skonta throner,
Hur lotten går att skiftad bli?

Men när från luftens hvalf Orkanens rytning skallar,
Då skakas Torn och Slott; och mången praktfull bygd
Förstörarns vilda spår i Sekler återkallar;
Men Fjället, än som förr, står krönt af sina tallar,
Och lugnet bor i deras skygd.
O! medan blod i strömmar flutit
På tvenne Hemisphèrers jord,
Var länge detta lugn af dig med ära njutit,
I dina böljors famn, du Skandiens gamla Nord;
Och hvilken skulle nu, med blott ett mäktigt ord,
Befalla det att vara brutit?