Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/366

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 362 —


Hur vaksam att med ömhet skydda
Den flock, som i Er lydnad stod!
Hur säll, då Ni, i tysthet god,
Smög hjelpen in i nödens hydda.

Låt allt af lyxen finnas på
Att stadens aftonstund försköna:
Vi ägde allt i Er berså
Med Er, och skämtet, och det gröna.

Än bland de ungas tidsfördrif
Man såg Er föra nöjets spira;
Än vinka Gracen fram att fira
Den gamla skaldens frälsta lif.

Till hvarje bröst Ni sällhet spridde;
Hvart bröst åt Er sitt offer bar;
Och kärleken och vördna’n stridde
Om hvilkens offerbörden var.

Så ha vi omkring Er, Grefvinna,
I landtlig glädje, jag och fler,
Sett sommarn som en dag försvinna,
Fördubbladt ljuf igenom Er.

Er vackra själ jag finna lärde
Mer skön med hvarje dags förlopp,
Och hvarje sol gick åter opp
Med nya strålar åt Ert värde.