Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 368 —
Till den evigt Dyrkade. [1]
Försvunnet är mitt hopp, min ungdoms gyllne hopp,
Om Skaldens lagerpris och namn i Efterverlden;
Flydd och försvunnen hela flärden
Af ett åt mödan skänkt, och plågadt lefnadslopp.
Vid grafven der jag står, och mot hvars famn jag lutar,
Förtjenster, Lycka, Namn — allt är en dröm som slutar,
Och från hvars svek jag vaknar opp.
Blott en förtjenst jag hysa lärde;
Blott en lycksalighet af himlen skänktes mig;
(Men ock — han vittne det! — de högsta jag begärde:)
Förtjensten att förstå Ditt värde,
Och Sällheten att äga Dig.
- ↑ Poemet är under denna titel skrifvet till Författarens Fru.
