af hoplagda mödor, och tusentals menniskolif förtärda i dessa undersökningar: nu sådana, som för deras storhet synas öfvergå förmågan af menniskosnillet; nu åter sådana, som för den förundransvärda litenheten af deras föremål synas knappt äga ett värde, utan genom sammanläggningen med det hela, som deraf uppkommer.
Emellertid har af detta dubbla sätt att se äfven alstrats ett dubbelt och stridigt omdöme öfver det antiqvariska studium. Betraktar man det hoplagdt och utgörande en rörlig och lefvande tafla af flydda tidehvarf, af verldsdelar och folkslag med alla deras mångfaldiga form- och färgskiften af kultur, språk, lefnadssätt, samhällsskick, konstminnen, händelseminnen o. s. v. — då är i sanning ingenting sublimare. När man åter, utan förmåga eller vilja till denna vidsträckta omfattning, blott fäster ögat på vissa smärre delar deraf, eller endast förberedande mödor dertill; när man ser lärda mäns lif till hundradetals förspildt i bestämmandet af årtal och namnlängder, i hopsamlande och jemförande af handskrifter och läsarter, i tydningar af mörka ställen, ofta utan stort värde, i grammatiska finheter eller lexikografiska dagsmödor, i stridiga förklaringar af uråldriga inskrifter, i gissningar öfver gamla fynd eller mynt, i sammansläpade högar af beläsenhet vid hvarje
