befästande af obevisliga gissningar och satser, dels till utspridande af de skamlösaste dikter och förfalskningar. Talom ej om allt hvad man smidt tillhopa med stor beläsenhet och ofta ringa urskillning för att upphöja folkslagens äldsta ursprung eller personers; ej om hvad man drömt dåraktigt till gudalärans bekräftande, såsom profetior om Kristus, upptäckta i Sibyllernas verser och Virgilii, eller Frälsarens ansigte, funnet i Run-alfabetet. Ej om diktade historiska fornhäfder, såsom Annii Berosus och Manethon, flera grekiska och latinska auktorer, eller hos oss Hjalmars Saga, funnen af Lucas Halpap hos en bonde i Upland, och strax derpå efter Peringskölds träskurna upplaga inryckt i en af Europas lärda historiska Thesaurer; ej om alla falska religions-dokumenter, hvaraf man finner hos Freret en ansenlig förteckning; ej om falska verldsliga dokumenter, sådana som Constantini donation, Dekretalerna för 400 års tid, och oräkneliga diplomatiska svek, berättade hos flere berömda författare i denna vettenskap; ändteligen ej heller om alla olyckliga historiska försök att utreda jordens häfder och äldsta öden ur mythologiska dikter, eller om de icke mindre vanskliga försöken att leda alla dessa dikter ifrån en gemensam källa, hvaraf den bekanta Huetius torde kunna såsom ett exempel anföras.
