han åter upp sitt arbete med återvunnen hälsa och sin vanliga energi. Han undviker allt, som kan störa de kära studierna, som mest gälla matematik och astronomi. Han antecknar allt af vikt, som han hör af de lärde, och besöker fortfarande boklådorna.
Snart styr Swedenborg kosan från Frankrike till Tyskland, där han en tid stannar i Rostock och Greifswald. Från den förra platsen skrifver han 1714 till Benzelius, att han känner sig glad att ha kommit till en ort, där han kan samla ihop sina studier, som han förut nedskrifvit “på några lappar här och där förströdda“. Nu får han en efterlängtad hvila och tid till mera själfverksamhet, men hemlängtan börjar att taga ut sin länge bestridda rätt, och särskildt tyckes Swedenborg längta att komma i samarbete med Kristoffer Polhem. Denne var redan berömd som snillrik ingenjör, hade för femton år sedan gjort en liknande rundresa i Europa som Swedenborg och i Paris slagit den lärda världen med häpnad genom att konstruera sitt berömda ur, som samtidigt visade den turkiska, judiska, babyloniska m. fl. tideräkningar. 1714 fick Polhem titeln assessor i kommerskollegium och stod, då Swedenborg 1715 återkom till Sverige efter sitt besök i Greifswald, i full verksamhet. Det är då af intresse att höra Polhems omdöme om den unge vetenskapsman, som nu erbjöd fosterlandet sin tjänst efter fyra väl använda studieår i främmande land. I ett bref från 1715 skrifver Polhem till Benzelius, att han anser Swedenborg vara en duktig matematiker och ett godt ämne till en mekaniker, så att om han fortsätter såsom han börjat, “lärer han med tiden kunna göra konungen och fäderneslandet större
