man, att han talar utan att brösta sig, endast enkelt och stilla hvad han verkligen kände.
Ett utmärkande drag för Swedenborg som naturforskare är hans känsla af att materiens värld blott är ett skal, som naturvetenskaperna ha till uppgift att genomtränga. Han studerar kroppen för att finna själen och världsalltet för att ana världsanden. Han ser, att vetenskapen blott är ett medel för sanningssökandet, och därför blir religionen hans sista studium, dit ingen vetenskap når med sin lykta utan där sanningen lyser med eget ljus för dem, som kunna se.
Ett annat drag, som utmärker Swedenborgs sätt att fatta sin vetenskapliga uppgift, är hans ständiga försök att söka och bibehålla förbindelsen med sin tids lärde i skilda länder. Hans många resor äro icke ämnade till blott förberedande studier, efter hvilka han kan känna sig utbildad. Han reser för att arbeta, och därför pågå dessa färder under hela hans lif. Han uppsöker de stora utländska biblioteken och vidgar där sitt vetande. Han får en mängd nya idéer genom detta studium och sin beröring med de lärde, och därför står Swedenborgs författarskap alltid i rikare blomning, då han vistas utomlands. Han reser ej endast för att trycka sina böcker utan framför allt för att få dem så gedigna som möjligt. Trots denna kosmopolitiska existens förblir han alltid den varme patrioten, som sänder hem sällsynta böcker och instrument att nyttjas vid det vetenskapliga arbetet i Sverige. Trots all framgång i utlandet, där han lätt får sina skrifter utgifna och understödes af en furstlig mecenat, längtar han alltid hem till den fattiga fosterjorden. Och äfven i djupaste mening förblir han
