fäderneslandets evighet! Som varm fredsvän såg Swedenborg det patriotiska arbetets mål i folkets förädling, och alla folk måste eftersträfva att en gång kunna ingå som harmoniska delar i högre enheter, först församlingen (trosgemenskapen mellan folken) och sedan Guds rike. Så säger han i »Nya Jerusalem och dess himmelska lära», att »i en högre grad är ett samhälle af flera än en enskild människa; i en ännu högre är fäderneslandet; i en ännu högre är församlingen och i en ännu högre är Herrens rike, men i den högsta är Herren. Dessa uppstigande grader äro liksom stegen af en trappa, på hvars spets Herren är».
Det står till sist klart för Swedenborg, att odödligheten icke innebär ett språng i människans utveckling. Han ser hos människan en gradvis stegring från natur till ande, och inom naturen märker han utvecklingsprocessen från ett lägre till ett högre plan. Han har före Goethe anat den moderna utvecklingsläran, och han tar ut dess konsekvenser genom att låta lifvet på jorden fortsätta i andevärlden, där han ser både stenar, växter, djur och människor i högre former än på jorden. Allt är lif och utveckling.
V.
Med sin skarpa blick för utvecklingslärans konsekvenser
fann Swedenborg, att äfven könet var evigt.
Ju mer en man utvecklas, desto manligare blir han,
och ju mer en kvinna utvecklas, desto kvinnligare blir
hon. Men om lifvet på jorden ökar könsskillnaden,
