Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

de deremot förbödo och uphäfde giftermål emellan anförwandter i fjerde til och med sjunde led. Då twänne wille duellera, gaf man dem Absolution och Herrans Nattward; deremot tordes ingen man eller hustru wåga sig fram til Altaret, som icke åtminstone 8 dagar förut afhållit sig at ligga tilhopa. De andlige dömde hwar ock en Duellant fri, sedan han lykligen 3:ne gånger duellerat för dem. Det är, sedan han tagit lifwet af 3 menninskor, deremot sökte de i sine Predikningar at taga äran af alla Hustrur och och Männer, som tredje gången gifte sig.


Om Tobaks-nyttjande.

Redan skilde från okunnighet, uplyste af Ordet, kände för förnuftige Warelser, skulle wi wäl icke gå så långt i blindhet och hednisk yra, at wi skulle tro at Tobaks-brukandet wore syndigt. Jag känner icke at den allgode Guden förbudit något af sitt Alsmägtige Warde, annat än trädets frukter i Lustgården. Då qwinnokönet med afsky anser denna örts nyttjande, må ingen inbilla sig at den omnämnde trädets frukter bestått af Tobaksrullar eller Carduser. Icke ser jag på något ställe i Skriften, at Gud förbudit denna örts nyttjande som Han framkallat ur gruset. Månne icke Han förutsett Tobaksrökande såsom nyttigt mot flere härjande och smittosamma sjukdomar? Härpå twiflar icke den förnuftige, som tror at Gud icke gjordt något förgäfwes. Skulle alt brukande häraf wara syndigt, så är det nästan lika oförnuftigt och orimligt sagt, som man wille säga at Skaparen syndat då Han utan förbud skapat denna ört. — Förslaget i desse Tidn. N:o 30, at röka inhemsk