äta hästkött. Wi sjelfwe hålla til goda Italiensk korf, om hwilken man säger, at den göres af Åsnekött. Om wi nu wille säga hwarföre wi nu hålla Åsnekött för ätbarare än hästekött, så skulle det snart märkas, att hela saken beror på dårskap och fördomar.
Den Lewitiske Lagen och Påfwen Zacharias förbudo at äta Harar. Wi äta dem utan betänkande, ehuru de ofta äro underkastade ganska swåra sjukdomar.
Fransoserne äta kjällfrön, och wi spotta deråt emedan de äro lika grodor. Deremot äta wi ål med nöje, som dock är så lik ormen. Wi understå oss at äta de med harnesk försedde kräftorne, de måga se så fruktanswärda ut som de wilja. I Siberien ätas de hwarken af Ryssar eller Hedningar, och detta Folket kan knapt öfwertalas at röra wid et så grufligt djur. Wi äte mjölke och råm af fisk utan at finna derwid något wämjeaktigt. I Jakusk ätas kreaturens förtida foster med mera, utan at förut blifwa aftwättat. Men äro intet båda i grunden enahanda sak — eller hwad är mjölke och råm? och taga icke wi sjelfwe de ofödde djuren til wåra saucer, som skola hafwa en hög smak? Snäppornas träck är för oss en delicatesse. Men Läsarne torde tröttna wid desse berättelser och jemnförelser; och lika många af dem, hädan efter som förut, äta hästekött, ty må jag sluta med förmodan: at Likbegrafningar i och omkring Kyrkor, med tiden, i mitt Fädernesland skal aftaga, lika som Hästekötts ätandet torde tiltaga, då Ljuset hinner mera utbreda sig at bryta fördomens mörker.
