Ett uphittadt bref, införes på begäran.
Min kära Idiot, förwirrade skrifters handläggare, mägtige befordrare och beskyddare! Jag ser at du har wågat framte för Allmänheten et bref, som kan hända icke är det första, men för dig gagneligare, om det wore det sista missfoster som alstras af din toma skalla. Hwarföre ikläder du dig en spökande käring-hamn, nyttjande hännes namn dig til förkläde, och icke presenterade egen person på långbanan? Lika mycket gör det mig; men för at allmänheten kunde derigenom blifwa öfwertygad om möjeligheten, at högmod och egenkärlek kan döljas och bemantlas hos de bättre utseende ödmjuke och smilande menniskor. Men a propos; af hwilken passsion anfäcktades du, då detta förwirrade och dumdristiga bref, som är med försmädelser upfyllt, skrefs? Icke kunde dig dertil drifwa, för at låta se ditt snilles foster, och dermed hos Läsarena wäcka beundran. Ändamålet är wunnit; alla som den läst, har skrifwelsen beundrat, men (unter uns gesacht,) beklagat dit öde, som i bästa åren liksom förlorat lilla återstoden eller qwarlämningen af förståndet. Här har du en owäntad belöning för din möda.
Du har wäl som en käringwarelse, ty hwad de i barna-åren lärt, det känna de i sednare åren, det kan du också; men icke mer än oredigt utösa din swarta galla emot sielfwa Oskulden, hwilken du sökt förklena. Sluteligen, lyd mitt wälmenta råd: frukta Gud, ära Konungen och älska nästan samt idka den kallelse uti din anletes swett, det är lönande: Då undwikes tadel och häckling, förklenliga Skrifter, hwarmed
