Hoppa till innehållet

Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ach! så blodig är min Bröllops-dag — och — jag, som ryser för mig sjelf, hwad skall jag längre föra i werlden.— Nej — innom kort skall jag se min wänn — men innan jag kastar mig på mitt swärd, har jag welat berätta Er min olycka — mitt hjerta sönderslites — Ach! stackars gamla man. — Om det dock är möjeligt, så förbanna ej Er Son.”

Man fann honom liggande död emellan sin Hustru och Dräng.





Charade.

Mit Första mången sakna får,
Som nöd och fattigdom beswära.
En Karl det hårdt til hjertat går
Om han mitt Andra nödgas bära.
Man dagligen i staden ser,
At med mitt hela kärngar flera
Korss om hwaran, båd up och ner
På torg och gator jämt spassera.

Ordet til denna Charade upgifwes nästa Tidning.



Ordet til Charaden ut Tidn. N:o 36, är:

Kär-lek.



Per quod quis peccat, per idem punitur & idem.

Därmed man synda plär, man också straffad blifwer,
    Den statsens gammal är, och ofta hända kan.
Jag säger ej, hwarmed Corinna synd bedrifwer,
    Men blott at hon til straff en F--- fått til man.