sådan Skole blefwe anlagd uti hwarje Socken, försedd med en skicklig Skole-mästare, som sjelf förswarligt ägde de kunskaper, som borde bestå i redigt läsande och skrifwande, samt något räknande, skulle wara både nödigt och nyttigt.
At upgifwa något förslag härtil för det närwarande, synes så mycket mindre löna mödan, som så få fråga därefter. — Annars tyckes, at en hel Församling wäl kunde låta upbygga mitt i Socknen et Skolehus, så rymligt och förswarligt, at både Allmogens barn och Läraren kunna wara behållne. Sättet til hans lönande borde blifwa någon wiss afgift antingen i penningar eller spannemål från hwar Hemmansägare, dock så at han kunde lefwa och hafwa sin utkomst. - - Wördige Presterskapets nitfulla bemödande wid lämplige tilfällen, at upmuntra sine Enfaldige åhörare at låta lära sina barn det nödwändiga til Christendomen, skulle blifwa et både nyttigt och wälsignadt företagande. Man skulle snart få se den ena Församlingen lika som täfla med den andra om företrädet. — Lyckliga tid, då en Christelig Öfwerhet, Sjelf går sine trogne Undersåtare til mötes med råd och ämnen; men nog lyckligare, om wi med undersåtlig wördnad emottage Konungens förnuftiga warningar från Thronen. Då öfwerflöd och yppighet blifwer hämmat, skulle wäl tros at en altid hedrande Allmoge skulle anse sine barns wälfärd med största nöje, såsom det angelägnaste ämnet för deras omsorg, och i stället för en onödig granlåt, anwända sådane öfwerflödsmedel til deras upfostran. Med hwad Kongelig Nåd skulle icke deras sorgfällighet i denna wäg anses!
Lycklige de Föräldrar, som gifwa sine barn
