Til hwilken utaf blomman blandas
En balsam duft.
Straxt wisar Hösten sina håfwor
På bördig jord;
Naturens barn få deras gåfwor
Från hännes bord;
Ej blott den Giruge här winner
Sin dryga lott,
En jagad fattig sparf han finner
Och något godt.
Sist slutas dessa årets tider
Med frost och is,
Och Gubben kalla ryggen wrider
För Ugn och Spis;
Han tröstas, at det lif tar ända
Som plågor har,
Och at han får sin ande sända
Til Lifwets Far.
Om äfwen jag med åldrens dagar
Min winter ser,
Blott at den Högste för mig lagar
En tröst, ej mer;
At då när ömt uti mitt sidsta
Jag afsked tar,
Det hjerta mildt hos mig må brista
Som känslor har.
Kungörelser:
En Släde i fullkomligt godt stånd är til salu. Underrättelse fås wid Boktryckeriet.
