eller såfwa — at fråssa — at sköta sysslor och handtering? hwad annat än ära — än kärlek til Fäderneslandet, — än hopp om Medborgares tacksamhet, skulle kunna öfwertala en förnuftig och tänkande warelse, at under hustruns gråt och barnens jämmer, öfwergifwa sin fredliga koja och blottställa sig oräkneliga swårigheter — at mista arm eller ben — at aldrig återkomma i en älskad Familles sköte? I säkre — I weklige — I tadlare — I storskrytare när intet gäller, bedragen icke den trogne, den beredwillige, den wälmenande Krigsmannen. Alt bedrägerie är synd och last.
Ett offensift krig är det största slöserie. Kostnaden efter Seclers förlopp ersättas: men det förslösade menniskoblodet aldrig.
Döm ingen ting af det mod som höres i Samqwäm — på Källare – Caffehus – Klubbar – drickeslag. Den rätta profstenen är udden af fiendens blanka wapn – blixten af hans förskräckande skott.
Modet är af alla Nationella egenskaper den minst beständiga, och så til sägandes, hwar dag obytelig. Ty när modet icke är uti beständig utöfning, såsom konster, wetenskaper och alla andra dygder, så förfaller det. At underhålla det samma fordras exempel, ambition, täflan, sträng discipline, en rätt tanka om äran. Cesars tionde Legion och Regimentet Piccardie, ansågos såsom obetydliga, men sedan de på detta sätt omskapades, blefwo de i werket de bäste Trouppar af Hans Armee.
En Arabisk Furste wisade en präktig Sabel åt sina Hofmän, hwilka befunno densamma wara allt för kårt. Furstens unga Son swarade dem: Inga wapn äro för kårta uti en käck Soldats hand, ty han gjör dem långa nog, när han går närmare inpå fienden.
Sedan Fransoserne år 1704 förlorat Bataillen wid Hochstedt, wardt deras Anförare Marschalken Tallard, hwilken af Ängelsmännerne til fånga togs, öfwer denna förlust aldeles otröstelig. Den Ängelska Anföraren, Hertigen af Malborug böd til at trösta honom under måltiden och förestälte honom Lyckans owisshet. Alt detta hindrar icke, swarade Tallard, at
