Hwad sade Dommarn, sådant Pack
Skall med sitt oförskämda snack
Min undersökning klandra.
Jag wränger aldrig lag och rätt
Och gynnar ej, på något sätt,
Den ena eller andra.
Nej! swarade straxt både twå,
Wälwise Herre! Tänk ej så,
Wi någon ting misstycka.
Wi skole sämjas utan kif;
Men lät Rättwisans skarpa knif
Wår Ost ej mera stycka.
Wäl sade hon, det är då allt,
Men än en Sak är opåtald,
Den kann ju icke lämnas:
At slagsmål, skälsord, öfwerdåd
Bör Er til warning utan nåd
Med Lagens stränghet hämnas.
Nu skar Markattan full af nit
För hwart oqwädins ord en bit,
För blånad dubbelt mera;
Hwart hårdrag blef ej heller glömdt
Hwart köttsår tiodubbelt dömdt;
Hon skonte intetdera.
Sidst gjorde hon Processen kort
I sportlar tog hon resten bort
Hwem wille dömma gratis?
Så skilde hon de Parter twå
Och lät dem från sin Domstol gå,
Expensis compensatis.
