Då skall Du blifwa den Gudinna,
Som jag allena dyrka kan,
Då skall Du aldrig — aldrig finna,
At jag tilbeder någon ann’.
Nytt sätt at begåfwa.
(Se Tidn. N:o 44.)
Jag tilstår, at en Man wisar en slags upmärksamhet och godhet, när han wid det mäst äfwentyrliga tilfälle sägnar sin Hustru med någon dyrbar skänk. Men månne ej detta uptåg är beswärligt både för honom sjelf och andra? — När Barnhopen ökas och tilgångarne minskas, blir det swårt för honom, at hålla ut med en sak, som han uti sin första förtjusning börjat med; och hustrun, om hon ser hans gifmildhet uphöra, blir misslynt och ledsen.
Andra Männer, som wäl hafwa lika kärlek för sina Makar, fast icke lika åtrå och förmåga at förnöja fåfängan, blifwa upmanade och lika som nödgade, at på lika sätt betala hwar barnsäng; och om det icke sker, blifwa de misstänkte och wanrycktade. — Deras Hustrur, som weta, at barnsängen är det bästa segerwapen mot deras naturliga hårdhet, underlåta icke at nu framställa och yrka de pretentioner, som förut hundrade gånger blifwit afslagne; och om det ej lyckas, at winna alt efter behag, blifwa de kallsinnige och mjältsjuke, hållande sine Männer för de största Tyranner och gnidare.
