Republique.
Carmina ostendunt cur te signare velimus
Mævi - - -
En nykläckt Skald på konstens wingar
Apollos lyra stämma wil,
Han med sin sång på ryktet swingar;
Men Skaldmö märk hur här går til
En Bavius din konst wil lära,
En Dumbom dina strängar slår,
En Maevius dit namn wil bära,
En Momus för dit altar står.
Vulcani smed din sång wil smida,
Cyclop! — men hwad! du näswis är?
En Apa wid Gudinnas sida
Din konst Apollo skämma lär.
En djerfwer bröms på hafwet simmar,
Men dränks af brustna böljans swall.
När Jovis brända åska glimmar
Dör stolta myggan af dess knall.
På samma sätt törs Apan wåga
Förjagad från Apollos thron,
At skaldmöns wittra öron plåga
I det hon sjunger lutans tohn.
Å Apollos wägnar.
Ack! slema Skaldmö jag med tårar
Beklagar dina drag;
Din Dumhet Gudens Nympher sårar
Din lutas sång är alt för swag.
Pappers-skämmare, lät fara
Ilskan i din låga själ:
Bläck och dumhet må du spara;
Lär at döma milt och wäl.
Oskuld altid Oskuld blifwer,
Lasten bär sin egen skam,
Du som argt om UNGDOM skrifwer,
Kom nu mera aldrig fram.
Då wi ifrån flere orter fått spörja, huru den ena
med den andra täflar at rädda olycklige och
nödlidande medmänniskjor från fattigdom och
elänlände — människjor, oskyldige til sine iråkade
olyckor — flygtande undan en förtärande låga —
glade at rädda sine egna lif, sedan de sett sin
redbaresta Egendom, sine hus och alt förwandladt
i aska och hafwa icke annan skygd än
medmänniskors förbarmande. Sedan wi hört den olycka
som timat Götheborgs Inwånare, böre wi icke
wara känslolöse, som Gudi lof flere tider hafwa
warit friade från et sådant straff. — Kunne wi
utan grämelse, se dess så nyligen upbygde hus
förwandlade i aska? — Måtte derföre, en hwar i
sin mon bidraga til olycklige Bröders lindring —
Denna skyldighet är öfwerensstämmande med
Religionen. Låt oss åsidosätta de nöjen, som aldrig
så tilfredställa och glädja. – Måtte den som äger
förmögenhet göra en god början, så torde altid
flere bidraga til et så lyckligt ändamåls winnande.
Jag förmodar at Post-Inspectoren Herr Stjerna
med nöje skulle åtaga sig öfwersändningen af de
medel som kunna inflyta, och Utgifwaren af
desse Tidningar, införa beloppet wecka från wecka.
Alt skulle bidraga til upmuntran, för den som
äger känslor — och, efter I detta weten, lycklige
om I det gören.