Hoppa till innehållet

Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Din omsorg för Dit Folk — Din klokhet uti strid —
Din ömhet uti nöd — Din mildhet uti frid
                              Skal resa Dina ärestoder,
                              Som sköljas skal af ögats floder.
Med wärjan i Din hand Du för Soldaten geck,
Som af så ädel syn båd mod och styrka feck.
Mot dödars knall och gny Du dyra lifwet wåg’de
Och med et Lejons mod Du emot owän tåg’de
Swensksund! — et wärdigt slag — Din Härar Lagrar wann,
Och Du oss modige på böljan segra fann! —
O Gustaf! strax derpå Du friden Ryssland gifwer,
Och se’n förnögd och glad en Far för Swerge blifwer.
Se Mälarns glada strand då Gustaf Honom når,
Han där wälsignelser af trogna hjertan får.
Han efter önskadt lugn til Gefle Ständren kallar,
De råka här sin Kung — och idel glädje skallar:
Han talar från Sin Thron, Han allmän wördnad får —
Hans Wishet röjes här — Han där Sin ära når
Han lemnar denna stad, til Stockholm kosan wänder,
Man beder för Hans wäl, til Gud man suckar sänder.
Han under bördans tyngd de rena nöjen njöt
Som gifwer själen lugn, — men mitt i glädjens sköt
Han af en Nidung fäls! — Gråt rörda mänsklighet.
Wår milde Konung dör! — men mine Bröder wet,
At Gustaf alltid god blef på Sin dödssäng stor;
Han ber för mördarne, Han ber Sin egen Bror:
Min bror, så talte Han, en tår, den flöt ifrån Hans öga,
Förlåt hwad desse gjort — ställ hämnden til det höga;
Glöm aldrig Mig, Mitt folk! De sällhet njuta får,
Inunder Dit beskydd, då Jag ifrån dem går.

Tillåt o store Kung, Oss som än wapnen bära;
Tillåt Oss Gustaf Du, at njuta denna ära
At resa Dig en Stod — ej den som smickret ger,
Nej! uti Wåra bröst Han åt Dig helgad är.
Njut hwilan dyre Kung, tils Du här åter waknar,
Din Stora Själ hos Gud ej glädje nånsin saknar.
Wi sakne Gustaf Dig, och efter Seclers år
Du Tacksamhetens tår uppå Din Urna får.





Det falska ryckte, som illa sinnadt Folk utspridt, at Informatoren Weisel skrämt och slagit deras barn fördärfwade, är osandt och står icke til at bewisa. Twärtom har han öfwer 100 bewis, at han med flit och ömhet lärdt barn läsa, skrifwa och räkna, så wäl i Staden som på Landet; så ock Informerat wåra barn i desse kunskaper, tillika med Gudsfruktan och alla Christeliga dygder. Detta warder honom med nöje och tacksamhet af underteknade meddelt.

O. B. Halling. G. W. Londicer.
C. W. Linqvist. P. Wetterberg.
Jonas Beckman. Joh. Fr. Fredberg.





Det är bekant at et slags mask eller mått, angriper sängkläder och förstör fjädren helt och hållen, om ej hjelp imellankommer: Frågas derföre huru man denna ohyra skal förekomma eller fördrifwa då den redan synes i bålstrar? Uti Tagel-Såffor är jämwäl slik förödelse at befara. Ärfarenheten har wisat huru man oförmärkt beröfwats taglen i dem, genom et slags mask som