Wårens Nöje. (Slutet.) Se Tidn. N. 16.
Nu Landtman nöjd och glad åt fälten ögat sänker
Som med sin rika skörd i hoppet redan blänker.
Han ser sin plöjda jord af Gud wälsignad är
Och för sin framtids hopp han icke fruktan bär.
Jag flyr från dess fällt bort til de gröna lundar,
Där Jägarns pipa hörs och skallet utaf hundar;
Jag närmar desse djur som offret för sig kör,
Och som wid första knall för Jägarns fötter dör.
Jag ser det trefna bi på blomman sötma samla
Och huru om hwaran de uti luften famla.
Jag Dufwans suckar hör ifrån de gröna ek,
Och Orren på en slätt uti fullt sorl och lek.
Än Siskan på en qwist förnöjer med sit qwitter,
Än i den gröna wass den ystra fisken spritter.
Jag nalkas här en bäck som uti bukter går
Och med et sakta sorl mot klippan lindrigt slår.
Här Herden sina Lamb med watten wäl förnöjes
Och i sin oskuld sjelf ej någon oro röjer.
En enkel enfald rår uti hans anlets drag,
Och i så menlös ro fördrifwer han sin dag.
Min tanke, store GUD, til Dig sig ödmjukt sträcker,
Du gjuter wälust ner och allmän wördnad wäcker;
Blott Lastens fräcke son, Han utan känslor är
För GUD och Religion — Han alt kallsinnigt ser.
Men känslofulle wi! Wi wörde Dine Lagar,
Din godhet röne wi i alla wåra dagar!
Du Ewig, HERRE är — Du blott et warde sagt
Och alt fullkomligt Du för wåra ögon lagt!
Du föder luftens kräk, Du Liljan fägring gifwer
Och från det minsta grann Du all tings Uphof blifwer.
Må den med blygd bestå som Dig ej känna wil!
Må Ewigt straff den så som nekar GUD är til!
Til en Menedare.
Guds wilja helig är — ej sanningen får döljas,
Och grofwa grofwa brott med Laglig stränghet följas.
Ljug ej för Himlens GUD — wet hämndes bistra qwal
Skal rasa i din själ för et så syndigt wal.
Du torde warit fahl med Judas pungen fylla,
Och med et smickrat lof din broders brott förgylla:
Men Judas ångerköpt sjelf lifwet af sig tar.
På samma sätt kan du och sluta dine dar.
Grafskrift öfwer en Skräddare.
En Skräddare-själ förutan prut
I går til ewigheten flydde,
Ty döden slog på ändan knut
Rätt som han satt och sydde.
Nästkommande Söndag, den 24 hujus, kommer efter slutad Gudstjenst, Comministers-wal i Domkyrkan härstädes at förrättas af Herr Lector Nicolai.
Död: Enkefru Ryttmästerskan, Wälborna MÄRTA GYLLENPAMP, född Freidenfelt, som timade på Sätesgården Ribbingshof uti Östergöthland den 9 Junii 1794, i dess 94 ålders år.
