drickningen häraf? Huru många nyheter, dels berättade och dels updiktade? ock, ännu hwad beklagligare är, den förträffliga Spådoms-konsten aldeles förswinna. — En olycklig tid för den som sökt sitt uppehålle härmed — och, olyckligare för den, som hädanefter måste lefwa i okunnoghet om framtida händelser — i okunnoghet om lycka, i okunnoghet om Fästmänner m. m. — Ja gråt, du har rätt til en sådan sorg, då du besinnar en händelse som medförer en nyttig besparing. En besparing för den fattige, at få anwända sine förtjenta styfrar til nödwändiga behofwer. En händelse som skingrar onödige sällskaper och gör den lata spåkäringen mer nyttig i Samhället. En händelse, som årligen besparar för Riket en utgift af 13 tunnor guld. — Älskade Allmänhet! Huru böra alle desse händelser anses? Kanske med kallsinnighet, med förakt? — Å nej! — Lyden och följen altid en stor och wis Regents Lagar och efterdömen, så gifwas inga anledningar til missnöje. I forntiden, då öfwerflödswaror woro främmande, swenske wälplägningar alfwarsamme, war ingen så allmän brist på det nödwändiga. Måtte en gång den dag upklarna, at Swea Inwånare wille föda och kläda sig af Landets producter, och icke hämta andre waror från Utrikes Orter, än dem som nödwändigt måste nyttjas! — Sluteligen önskas alle Caffe-älskare mod och styrka at segra öfwer et tilstundande tidehwarf, som tager sin begynnelse med nästa Augusti månads början, då en allmän Qwinnodöd torde wara at förmoda.
Wid det förleden Söndag hållne Comministers wal, erhöll Adj. ArchiPraepositii Magister P. J. Wimermark enhällig kallelse.
Det bedrägliga Hoppet.
Jag gick en morgonstund at skåda wårens pragt;
Jag fältens fägring såg i full förkjusnings-magt:
Jag såg hwad ljufligt war hwad mig och andre gläder,
Jag blommans fägring såg som trädens qwistar kläder;
Hon i sin wackra glants mig lofde frukter ge
Och i inbildningen jag redan syntes le.
Jag flyr från desse fällt til nöjda hyddan ilar
Och uti hoppet glad jag där förnöjder hwilar.
Wid Midagstiman jag til trädet åter går
I hopp at blomman re’n en fruktlik skapnad når:
Men ack! hwad såg jag där? En kart som usel hängde
Wid löfwen torkad fast som matkar genomträngde —
Mit hopp förswunnit war — Jag idel fasa såg
I ställe för hwad nyss så lekte i min håg.
Jag geck om aftonen ut med min älskarinna
Och trodde at jag nu hos hänne skulle finna
Hwad förr jag saknat har — men et bedrägligt hopp!
Hon wiste mig en kart som från sin första knopp
Af törne sargad war — Wår blomma ofta lyser,
(Så talte hon tankspridd) men bara tomhet hyser.
Wet dygden är så rar at finna i wår tid,
Och utaf Lastens styng Hon lemnas ej i frid.
Af blommor aldrig döm, de kunna dig bedraga
Men sjelfwa frukten sök så slipper du at klaga.
Kungörelser:
Åstundas med det aldra första Resesällskap til Stockholm mot deltagande i skjutsen. Underrättelse fås hos Guldsmeden Tornberg.
