Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Min Panna är kall:
Min sällhet är all:
Förbittradt mitt lif.
Ack! öde förbarma
Och styrka mig gif:
Ty eljest förgås
Jag sorgande arma
Då Caffe ej fås.

När klockan slog Tu
Jag firad som Fru,
Så torstig kringgick:
Visiter jag gjorde
Och Caffe jag fick.
Så talför som from,
I alt jag först borde
Få gifwa min dom.

Hwar Flicka här fins
Lär gråta och mins
De framfarna dar,
Då willigt jag spådde
Ock säker jag war.
Af koppen jag fann:
Hwad öde som rådde
I walet af man.

Med tårar jag ser
Kring Thebordet Er
O! Systrar i dag!
Diskursen är mager
Och drycken är swag —
Med smärtande skäl
Af eder jag tager
Ett sorgligt Farwäl.





Syster Cajsas afsked af Caffe-Koppen den 1 Augusti 1794.

Farwäl min kära Kopp, mitt Caffe och min hälsa,
Nu mera ingen ting mig kan från plågor frälsa.
Uti bekymmer stadd, jag på min framtid ser
Som säkert aldrig mig här någon glädje ger;
Min fröjd förswunnen är jag döden gerna wäljer
Då uti Swerge mer ej någon Caffe säljer;
En skynklig åldrig Nymph af Caffemalning trött
Nu hwilan njutan will, se’n qwarnen är förnött.
Uppå min grafsten hugg ziratligt ut en Panna,
En Caffe-kopp och qwarn, min kära Syster Anna;