Hoppa till innehållet

Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Wet Ni icke så wäl som hwar man i Staden at eder principal är, ock har altid warit en Slarfwer. Hwarföre sträckte icke Er tillåtliga Ambition sig så långt? Hwem är mer ohyfsad än han? Huru litet efterlefwer han Kongl. Skråordningen. Ni talar om Medbröder, men förglömmer åtskilnad. Låt bli en annan gång flika odugliga relationer.



Kungörelser:

Den som här i Staden äger, at borthyra ifrån nästa Michaeli et meublerat Ungkarlsrum och Stall för en eller 2:ne Hästar, behagade i dessa Tidningar derom gifwa underrättelse.

En brukbar Getskinnspäls är til salu. Underrättelse fås wid Boktryckeriet.

Til lärandet af en snygg och skicklig Profession, åstundas nu genast eller med snarast, en wälartad Yngling, omkring 15 á 16 års ålder; och som jämte en nödwändig Christendoms kundskap, tillika kan räkna och skrifwa, samt dessutom af Föräldrar eller skickelige Läromästare njutit en god upfostran. Ingen annan, än den med desse fördelar försedd, gör sig den mödan, at å Boktryckeriet uti Linköping ärhålla widare Adresse.

Öfwerflöds-Förordningen, införd uti desse Tidningar, N:ris 6, 7, 8, 9 och 10, från och med 1 §. til slutet, erhållas i Boktryckeriet mot 2 sk. 6 r. Bancomynt.


N:o 34 utgifwes Lördagen d. 23 Augusti kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos Londicer och Björckegrens Enka.


N:o 34.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 23 Augusti. 1794.




I morgon 10 Sönd. efter Trinitatis, predika

i Domkyrkan: Kyrkoherden Nordwall Otte- Hospit. Predik. Apelberger Högmässan och och Comminister Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospit. Kyrkan: Hospit. Predik. Apelberger. För owäntade och mellankommande hinder skull blifwer Gudstjensten ej börjad förrän kl. 11.



Om Förfädernas Uplysning, seder, Lefnadssätt och Witterhet. (Fortsättning från Tidn. N:o 31.)

Man skal icke undra, at et Folk, som war så want wid wapenbruk och som tiläwentyrs ansåg hwilan för farlig, wille beständigt bortfara i kirgska öfningar. Då man ser, huru på dessa upysta tider männikor slå ihjäl hwarandra med lika grymhet, fast af långt mindre betydande orsaker: Så har man skäl, at tro, det hwarken bristande uplysning eller