Han gav mig en fruktansvärd knuff, så att jag ramlade baklänges, och kyrkan stod åter på huvudet för mina ögon. Sedan grep han mig åter i armarna, ställde mig på toppen av gravstenen och fortsatte sitt tal i följande ordalag:
»I mor'n förmidda' tidigt skaffar du hit den där filen och det andra. Du tar det med dig till det gamla batteriet därborta, och du vågar inte säja ett ord om eller göra ett tecken, att du sett en så'n person som mej eller nå'n person alls — och i så fall ska' du få leva. Men gör du inte, som ja säjer och det precis, som jag sagt'et, så skall jag rycka hjärtat ur bröstet på dej och steka't och äta't, så du vet de'. Du kanske tror att de' ä' bara ja' som skulle göra de', men ser du, ja' ä' inte ensam. Det finns en annan ung man som gömt sej här tillsammans me' mej, och i jämförelse med honom ä' ja' en ängel, en riktig ängel, förstår du. Den unge mannen hör allt vad jag säjer, och den unge mannen har ett särskilt sätt, som bara han känner till, för att få tag i en pojk och slita hjärtat ur honom i fall det behövs. Det går inte alls för den där pojken å försöka gömma sej. Det hjälper inte, om pojken stänger sin dörr eller kryper i säng och drar täcket över huvu't, pojken kan tro sig aldrig så trygg och säker, så kommer den där unge mannen i alla fall sakta smygande och tar tag i honom och drar honom ur sängen. Jag skall bara säga dig, att det är riktigt svårt att hålla den där unge mannen i styr nu och hindra honom från att göra dej nå't illa. Nå, vad tänker du göra nu?’
Jag sade, att jag skulle ge honom filen och de matbitar jag kunde skrapa ihop, och att jag säkert skulle komma till batteriet nästa morgon.
